Sagt & Gjort

Här hittar du berättelser, sägner, ögonblicksskildringar, anekdoter och notiser om sådant som sagts och gjorts i Klövsjö och/eller av klövsjöbor.

Vill man läsa mer kan man leta i de böcker som presenteras under Skrivet om Klövsjö.

Hör gärna av dig om du har en historia som borde vara med här.

Skogsrået.

Anders Mellberg i Harströms var en dag ute och snarade fågel i närheten av Morvallen. På kvällen hade han fått ett rikt byte och gick och lade sig att sova i ett störes. Om en stund kom där in en fin fröken och ställde sig vid elden för att värma sig. Mellberg, som anade, att här var skråmt och färde, bad henne gå sin väg, men hon svarade icke utan skakade endast på huvudet och kråmade och snodde sig. Då tog han bössan och fyrade av ett skott mot henne, och då försvann hon äntligen med ett väldigt skri genom hålet i taket. Nästa morgon skulle han åter vittja sina snaror, men då fick han inte en enda fågel. Och när han kom tillbaka till störeset för att hämta gårdagens byte, voro alla orrar och tjädrar försvunna och hela säcken i stället full med bara rököksor." (ur "Ullbergsböckerna", s. 933)

Stridsberg är Klövsjö historias enfant terrible.

Fruktad för sina skälmstycken och en verklig plåga för sin omgivning, dömdes han till slut för dråp (enligt annan uppgift för stöld) och hamnar på fängelset, lämnade åt kommunen att draga försorg om sin i djupt armod levande familj. Historierna om hans upptåg, ibland skrattretande med oftast illasinnade och farliga, äro legio. (...) Gammel Ers Kristen, Stridsbergs köttslige farbror, fick också på att mindre angenämt sätt erfara, att han hade Stridsberg till närmaste granne. När gubben om våren började gå barfota på gården sin och gladde sig åt solen och värmen, kunde man ibland få bevittna, huru han plötsligt hoppade till och jämrade sig i smärta. Ty hans väg var i bokstavlig mening törnbeströdd. Den älsklige grannen hade stuckit gårdsplanen full med små skarpspetsade träpinnar. I Jo Ors höll man en gång på att bränna brännvin, då med ens rummet blev alldeles uppfyllt med rök, så att de innevarande skyndsamt måste taga sin tillflykt till dörren. Det var Stridsberg, som krupit upp på taket och vältrat ett kar över skorstenen." (ur "Ullbergsböckerna", s300f)

Jon Erssons syster

"Om Jon Erssons syster Ingeborg ha protokollen bevarat följande dystra skildring. Den 9/3 1714 framfödde hon ett oäkta barn, Kerstin (dog efter endast 2 månader). Som barnets fader angiver hon den till Norge i juli 1713 >rymbde fiärdemannen Joen Swensson Röberg>. Då rätten misstänker, att Ingeborg som är >blind med starriga ögon och af ringa förstånd> ej talat sanning, utbrister hon: >Faen taga mig, ähr det intet sandt som iagh bekänner, det ähr mig ingen måhn säija osandt, iag will intet för alt och mycket låta den onde taga mig>. Vid rättegången framkommer vidare, att Röberg jämte andra fjärdemän en tid i hemlighet hållit sig undan i Skålan samt vid Ljungan och rymt först sedan de började efterspanas. Vid barnsbörden har Malin Hieronymidotter, korpral Hååks hustru, varit Ingeborg behjälplig. Den mest skyldige slipper alltså undan, men den stackars otillräkneliga blinda flickan dömdes att böta 20 mrk sm som skall avtjänas med >riss slitande och sedan stå en söndag å Plickte pallen huareffter hon undergår offentl. absolution>. (Ur "Ullbergsböckerna", s. 290f)

Trollet under härbärget.

En strövkår av danskar och norrmän passerade en gång Klövsjöbyn och levde där vilt, blevo förmanade att hålla sig stilla för att inte uppväcka trollens vrede. En s.k. ́Finne ́, troligtvis anförare för plundrarna, önskade veta, varest trollet huserade värst, blev anvisad ett härbärge, där det var mycket oknytt, sköt skottsalvor under härbärget, fick slutligen höra, att det började skrika inne uti härbärget, sköt fortfarande skott på skott med riktning åt härbärget. Till slut flydde trollet så som i ett moln skrikande och tjutande till fjälls." (ur "Ullbergsböckerna", s. 927)

Fettisdagsfest.

Förr bodde skogsarbetarna i kojor belägna i närheten av den plats där man skulle arbeta, om det nu var med huggning eller man hade häst att höra med. Vinterkvällarna var långa och mörka, men i februari började det att ljusna mer och mer, dagarna blev längre.

Så kom då fettisdagen. Då tog man sig en fridag, städade kojan lite, ingen skurning, men porslinet diskades lite noggrannare, för man väntade främmande från byn. Främmandet som kom var vanligtvis anhöriga, men även andra bekanta kunde vara med. Man åkte skidor om det var vackert väder och ej för långt, annars kanske man åkte häst. Det var vanligt att man hade med sig fettisdagsbullar att bjuda på. Det smakade nog gott, för det var dåligt med färskmat för skogsarbetarna på den tiden.

Det kokades bruna bönor och stektes fläsk. Någon kanske hade med sig flötgröt eller något annat

gott. Man gräddade 'härdaling', en sorts kaffe-kaka, men ganska mättsam och lite tyngre än vanlig sockerkaka. Någon kanske hade fiol eller dragspel med sig och om det fanns utrymme tog man sig en svängom. En eller några kaffekaskar höjde stämningen. Tilläggas bör att fettisdagen då var tisdagen efter fastlagssöndagen. Festen kunde pågå inpå natten, så nästa morgon var skogsarbetaren nog inte riktigt i form, men vad gjorde det, man hade ju haft roligt och fått en paus i det hårda slitet med skogen." (ur 1900-talets Klöfsjö)

Gamla Molly.

Gamla Molly i Norgården berättade att när Klövsjös unga flickor under 1800-talet gick till Hälsingland och spann lin på vintrarna, så köpte de silverörhängen med sig hem. En man vid namn Sännsmeden satte i dessa örhängen i flickornas öron innan de gick hem till Klövsjö." (ur 1900- talets Klöfsjö)

Byns första sömmerska.

Brita Jonsdotter från Bingsta, född 1796, gift i Blybergs, gick omkring år 1820 i Östersund och lärde sig till sömmerska. Hon var därmed den första kvinnan i Klövsjö som utbildade sig i detta yrke. En gammal blus som hon sydde har stått modell för den blus som nu ingår i den kvinnliga folkdräkten i byn." (ur 1900-talets Klöfsjö)

De två butöserna i Trättingsvallen.

I Trättängsvallen voro en gång två butöser tillsammans. Den ena var slamrig och bullersam i sitt arbete och var uppe och >rejorde< om kvällarna. Den andra var stillsam och tyst och gick varje kväll och lade sig ordentligt. Kvällen före den dag, då de skulle buföre om, satt den senare och mjälkade i ladugården, då en vettgubbe kom fram till henne och sade: >Det ligger en silverkedja uppe på Storladan, och den ska du få, för att du har varit så flink och legat stilla om nätterna och inte stört barna mina<. När hon sedan gick till Storladan och sökte, så låg där verkligen en tjock silverkedja." (ur "Ullbergsböckerna", s. 926f)

Sagt & Gjort

Skogsrået.

Stridsberg är Klövsjö historias enfant terrible.

Jon Erssons syster

Trollet under härbärget.

Fettisdagsfest.

Gamla Molly.

Byns första sömmerska.

De två butöserna i Trättingsvallen.

Sevärdheter i Klövsjö

Friluftsliv i Klövsjö

Badplatsen

Klövsjö kyrka

Sajten drivs ideelt med stöd av våra sponsorer

Om Klövsjöby.se

Kort om Klövsjö

Karta över Klövsjö

Länkar